Vi är framme vid Vallåsen. Det är tidig morgon. Jag är på skolutflykt. Bussen har precis svängt in på parkeringen. Motorn stannar. Vi står upp. De flesta är ivriga och vi vill alla av samtidigt. Framför mig reser sig en stor vit vägg. Något oändligt, jag ser inget slut! Jag ser mitt domedagsberg. Berget omfamnar mig. Det talar till mig. Jag hör hur brant och farligt det är.
Jag tittar mot några klasskamrater. Vi hade alla kryssat för "skidutflykt". Här står vi. Jag tänker att det är nog barnbacken vi ser. Jag skrattar till åt mitt eget skämt. Jag håller det för mig själv. Inte för att inte skrämma någon. Det var bara ett bra skämt. Jag är här för att jag vill åka skidor. Stand up, det får komma senare. Men för min del siktar jag in mig på barnbacken. Jag funderar vilket det andra alternativet på friluftsdagen var. Jag kastar ut frågan till de jag står intill. Vi rycker alla lite lätt på axlarna. Skruvar på oss lite. Jag tror ingen hörde vad jag sa. Promenad i skogen, kan det ha varit det? Jag är ett med mina tankar. Jag är på rätt plats. Jag behöver knappt intala mig det. Det stärker mig likväl. Min klunga börjar röra sig. En annan grupp går jämsides. Nu ska skidorna hämtas.
Vår grupp rör sig som en minikarusell. Jag är en av de som snurrar omkring och kastar med blicken. Vi försöker mest följa efter några andra. Flyttfåglarna, kallar jag dem. De som varje vinterlov åkte till Alperna. Själv har jag blå miniskidor. De kräver knappt snö. Jag har skidvana! Timme efter timme i skogsdungen. Skidor som skidor. Jag vann alltid mot Ingemar Stenmark. Den känslan är grym.
Skidorna på plats. Hjälmen på huvudet. Liftkortet i fickan. Vi vilsna själar stöttar varandra. Fast beslutna för barnbacken. Svarta pisten tar vi i eftermiddag. Det finns väl en barnbacke? Vi är en flock lämlar. Alla skyddar varandra. Ingen kan skydda någon. Vi trycks fram mot liften. Vi trycker fram andra. Ingen vill vara först. Barnbacken är stängd! Ingen kan åka lift. Vi snubblar ombord. Vi trycks på plats.
Skidorna sitter kvar. Stavarna håller jag hårt i. Vi är på väg uppför berget. Ben och skidor fritt dinglandes under oss. Liften stannar till. Vi befinner oss högt över den vita skräcken. Liften gungar till. Ett kort stopp. Vi åker vidare. Vi tre i vår lift tittar på varandra. Sen på liften vi möter. Sen åter på varandra. Vi gapskrattar. Vi är överens. Vi ska av liften till varje pris när vi når toppen. Varför åker någon åt det hållet? Flydde de döden? Jag sitter på en plats helt utan kontroll. Helt obegripligt. Jag vägrar möta våra egna blickar på det sättet. Liften stannar till igen. Vi kastar oss av. Vi har precis besegrat berget vi alla fruktade.
Vi väntar. Vi tittar på varandra. Vem kan åka? Vem ska lära oss? Jag känner knuffen. Jag hör rösten, ”Ska du åka eller?” Jag stapplar undan. Vi samlas fler och fler. Vi är nervösa. Vi är otåliga. Vi är nu en mindre. Vem kastar sig nerför branten bara? Vi blir färre. Jag är en fågelunge. Jag inser det. Vi är alla fågelungar. Ingen kan flyga. Eller ingen vet om vi kan flyga. Jag är inte sist ut ur boet. Nu kör vi!
Nu kör vi! Jag fyller år. Jag velar en sekund. Klart jag ska köpa en födelsedagspresent. Jag köper den! Beslutet är fattat. Köpet är klart. Ett års abonnemang. Allt inklusive! Ingen återvändo längre. Inte för mig åtminstone. Jag bestämde mig för ännu en sak. Jag ska skicka iväg en låt. I dag! På födelsedagen. Nu är det jobbigt. Jag har ingen låt att skicka iväg för release. Jag har låtar. Jag har flera låtar. Det är låtar jag har planer med. Jag gör klart en demo. Vi kan kalla det för låt.
Jag tar det första artistnamnet jag ser. Det var ledigt dessutom. Ifall det inte hade varit ledigt? Det är den 14 augusti 2024. AmaeRilde och en idé. En dag - ett konstigt beslut. Det är den 20 augusti 2024. Det är singeldebut - Kallt och Regnigt Malmö. Jag har det värre än så. AmaeRilde är officiellt. Vi fortsatte. Det blev mer än en singel. Det blev succé. Det blev en världsturné. Ett år har gått. Det händer mycket på ett år. Vi kunde planerat. Vi kunde gjort det perfekt. Vi kunde gjort allt bättre. Jag hade kunnat sitta här i dag och fortsätta planera. Och fortsätta drömma. Och fortsätta leta efter det perfekta artistnamnet! Men då förmodligen långt från succé och ännu längre från en världsturné! Det finns ändå ingen barnbacke!
Vi nådde två milstolpar på vägen. Den första var att vi hoppades på en enda lyssning via någon sajt som streamar musik innan år 2024 var över. Den fantastiska milstolpen, den helt underbara födelsedagspresenten, det var att vi i augusti 2025 för första gången nådde upp i tio månatliga lyssnare via Spotify! Det tackar vi så mycket för! Tack!
Nu firar vi att vi lyckades överleva hela det första året. Då smäller vi självklart upp vår egna sajt om AmaeRilde. Allt är inte klart. Allt är inte perfekt. Bara musiken!